Vykort från universum!
För ett år sedan skickades tidernas mäktigaste stjärn-kikare upp i rymden. Här är några av de fantastiska foton den har tagit.
BB för stjärnor
Gigantiska rymd-dementorer som sträcker sig genom universum? Nej, detta är en berömd del av den avlägsna Örn-nebulosan (en nebulosa är en stor samling av stjärnor som ligger nära varandra). De enorma pelarna består av gas och damm. De brukar kallas ”skapelsens pelare”. Här har tusentals stjärnor bildats. Örn-nebulosan ligger flera tusen ljusår från jorden.
Två galaxer blev en
För 400 miljoner år sedan krockade två galaxer och blev till en ny, större. Den har fått namnet Vagnshjuls-galaxen, just för att den ser ut som ett hjul. Krafterna från kollisionen fortsätter att påverka galaxen. Därför kommer formen att ändras, även om det tar miljoner år. Vid sidan om syns andra galaxer.
Ljusår
De långa avstånden i rymden mäts ofta i ljusår – alltså den sträcka ljuset färdas under ett år.
Ett ljusår motsvarar cirka 9 500 miljarder kilometer.
Nu syns stjärnorna
Från ena kanten till den andra på detta foto är det 340 ljusår! Bilden föreställer en del av Tarantel-nebulosan. Tiotusentals av de unga stjärnorna har inte synts tidigare. Men James Webb-teleskopets kameror kan se deras ljus, trots allt rymd-stoft runtomkring.
I de mörkröda områdena på bilden finns det speciella gaser. Av dessa kommer stjärnor bildas i framtiden.
Ett år i rymden
James Webb-teleskopet är den mest kraftfulla stjärnkikaren vi människor har byggt. Den skickades upp i rymden för drygt ett år sedan. Sedan dess susar den runt och fotograferar extremt avlägsna stjärnor och galaxer. Teleskopet kan bland annat ”se” infrarött ljus. Det är ett ljus som inte våra ögon uppfattar. Det gör att detaljer som inte synts i tidigare teleskop nu kommer fram.
På sajten webbtelescope.org kan du se fler foton.
Kosmiska klippor
Carina-nebulosan upptäcktes redan 1752 av en fransk astronom. I sin stjärnkikare såg han knappast så här mycket detaljer. Stjärnmolnen påminner om en väldig bergskedja och har därför döpts till Kosmiska klipporna. De formas av strålning och stjärn-vindar (gas som slungas ut från stjärnor).
Jag har också ringar!
James Webb-teleskopet fotar även objekt som är ”nära” oss. Här syns Neptunus, den yttersta planeten i vårt solsystem. De lysande fälten på planetens nedre halva är isiga gasmoln. Precis som Saturnus, har Neptunus ringar. Teleskopet har också lyckats fota sex av planetens månar (man vet att Neptunus har minst 14).
Extra intressant galax
Här är några tusen av de miljarder stjärnorna i WLM-galaxen (namnet är en förkortning av de tre upptäckarna Wolf, Lundmark och Melotte). Astronomerna tycker att galaxen är extra intressant för att den ligger ”ensamt” till i rymden. Då har den inte påverkats av andra galaxer. Dessutom innehåller den samma kemiska ämnen som de äldsta galaxerna man känner till. Om man studerar den kanske man kan få veta mer om hur stjärnor i det tidiga universum bildades och utvecklades.
Artikeln publicerades i KP 1
