”Halva klassen snor min stil på halloween”, skriver en dödskalleapa.
”Halva klassen snor min stil på halloween”, skriver en dödskalleapa. Illustration: Nino Keller

Tröttnat på härmapor

Tänk om djuren hade egna Kropp & Knoppsidor i KP. Kanske hade det sett ut så här …


Räv Rävsson är kurator och jobbar på ett zoo.


Alla härmas

Hej Räv! Jag är en 5-årig dödskalleapa som är sååå trött på halloween. Varje år är det likadant. Någon i klassen bjuder in till fest och jag blir apglad. Men när jag kommer dit har typ hälften sminkat sig till kopior av mig. Jag blir faktiskt ledsen! Det är jobbigt nog att se ut som ett levande lik varje dag. Nu vet jag inte ens om jag ska gå på årets fest, fast jag egentligen vill. Kan du hjälpa mig?

Lilla Nilsson

PS. Pippis Herr Nilsson var min farfars far. Jag lovar!

Räv svarar: Visst kan halloween vara tröttsamt. Giriga valpar i zombie-kostym som knackar på lyan och vill ha snask. Snark. Men jag tycker ändå att du ska känna dig stolt. Är det inte häftigt att alla vill ha din dödliga stil? Till och med min pandakompis brukar bild-googla dödskalleapor när han gör sig fin för festen. Dessutom, hur mycket de andra djuren än kämpar med penslar och smink så blir de, precis som du säger, kopior av dig. Sämre kopior! Självklart ska du gå på festen. Passa på och njut av känna dig som kung - om så bara för en kväll. Dagen efter kan du ju pröva någon annan djurisk look om du är sugen på något nytt. Varför inte leopardfläckar eller mandrill-fejs?

Kommer jag att sjunka?

Haj haj! Den senaste tiden har jag fått lite konstiga tankar. De liksom säger åt mig att göra saker. Som att sluta simma. Jag vet att jag inte får göra det, eftersom vi hajar slutar andas och sjunker då. Men jag kan inte låta bli att lyssna och typ utmana ödet. När jag simmar till skolan ”måste” jag stanna till sju gånger. Annars kan jag inte koncentrera mig. Samma sak på hemvägen. Annars måste jag vända tillbaka och börja om. Jag får nästan ångest av tanken på att jag ska simma resten av livet. Tänk om jag råkar stanna i sömnen?! Snälla, hjälp mig att få bort mina stressiga tankar innan jag sjunker som en sten!

Sett Hajen 2 elva gånger!!!

Räv svarar: Sjunka kommer du inte, tro mig. Vissa saker styr du helt enkelt inte över själv. Ett klurigt system av nerver och muskler håller dina fenor i rörelse dygnet runt - utan att du någonsin blir trött eller får träningsvärk. Perfekt för grubblande vithajar som du. Men det låter tungt att bära på alla jobbiga tankar. Även i djuphavet finns det kloka varelser att vända sig till. Sök upp min vän rävhajen, han kan säkerligen komma med goda råd.

Signaturen ”Batgirl<33” är trött på att alla tror att hon har corona.
Signaturen ”Batgirl<33” är trött på att alla tror att hon har corona. Illustration: Nino Keller

Smittar inte alls

Corona har förstört mitt liv.
Vart jag än flyger ryggar andra undan och ser livrädda ut. Vissa kompisar får inte ens hälsa på hos mig i grottan längre. Bara för att EN fladdermus i Kina sägs ha burit på viruset. Seriöst! Jag har aldrig ens besökt en djurmarknad. Hur ska jag få andra att fatta att jag och mina fladdrande släktingar inte är smittsamma monster? Behöver hjälp nu!

Batgirl<33

PS. Hänger upp och ner när jag skriver detta.

Räv svarar: Det där känner jag igen allt för väl. Jag har ett riktigt rötägg till släkting, Smirre. Han blev en gång sugen på gås-kött och jagade därför landet runt för att få sig en munsbit. Hur mycket tror du inte att jag och alla andra rävar har fått lida för hans glupska beteende?! Från att ha setts som smarta och kluriga var vi plötsligt elaka monster som ville sluka varje gulligt djur i sikte. Som du förstår handlar allt om okunskap (vi äter ju även fallfrukt, sopor och annat gott). Tyvärr blir det din uppgift att undervisa kompisarna - och deras föräldrar. Visst verkar det stämma att en fladdris hade del i att corona-smittan spreds. Men det betyder knappast att ALLA är smittsamma. Med fakta och statistik kan du visa att umgänge med dig är riskfritt. Glöm bara inte att tvätta tassarna.

Vill vara ifred

Jag är en liten spindel med ett STORT problem. Jag delar nät med mina syskon. Det är så störigt! De hänger upp sina saker i mina trådar och spinner runt överallt. Innan de föddes kände jag mig ofta ensam. Nu får jag aldrig vara ifred! Mamma har dessutom träffat en ny hanne och jag vet vad det brukar betyda. Jag orkar inte få ännu fler småsyskon. Allt jag behöver är ett privatliv. Hur ska jag få det?

Spider06 ;-)) Andra gången jag är med i KP!!

Räv svarar: Enligt FN:s barnkonvention har varje barn rätt till ett privatliv. Det är dina föräldrars ansvar att se till att du kan dra dig undan i nätet. Nu vet jag att spindlar som du kan få 200 syskon åt gången - flera gånger om året. Då är det inte alltid helt lätt att göra sig en egen plats. Prata med de vuxna och förklara hur du känner. Kanske kan de spinna ett mindre nät vid sidan av, där bara du får vara? Eller så gör du helt enkelt som spindlar brukar, och äter upp de mest störiga av brorsorna och syrrorna. 50 mer eller mindre tror jag inte någon kommer märka.

”Vi ylar ihop under nätterna, men sedan försvinner han i en månad” skriver en förälskad vargflicka.
”Vi ylar ihop under nätterna, men sedan försvinner han i en månad” skriver en förälskad vargflicka. Illustration: Nino Keller

Var är vargen?

Hej Räv! Jag är en förvirrad vargflicka. I somras träffade jag en vargkille och blev jättekär. När vi ses känns allt perfekt. Vi ylar under månens sken i timmar. Men sedan ghostar han mig och försvinner spårlöst i en månad. Varenda gång! Jag bestämmer mig för att släppa honom. Men då dyker han upp igen. Vad ska jag göra?

Ulvina

Räv svarar: Ack, det är något magiskt med hur månen påverkar oss jordiska varelser! Hunddjur som du och jag passar gärna på att yla en stund i skenet av den jättelika himla-pannkakan. Andra arter blir som förbytta. Som människor, de är nästan löjligt känsliga. I tusentals år har det berättats sagor om hur fullmånens sken får dem att förvandlas - att hår växer ut på nya ställen på deras kroppar, rösten blir mörk och skrovlig, känslorna börjar åka berg och dalbana. Nej, jag pratar inte om puberteten. De förvandlas till människovargar - varulvar.

Jag misstänker att det är en sådan du stötte på i sommarnatten. Att han inte hör av sig är därför helt naturligt. När fullmånen inte längre lyser förlorar varulven sina nya krafter och blir människa igen. Så medan du rusig av kärlek söker bland granarna har din hjärtevän fullt upp med vardags-sysslorna - tyskläxan, judoträningen eller vad det nu är människor sysslar med.

Vad kan du då göra? Jo, det finns trollformler och ritualer som ska kunna bota människovargar. Men meningen med dessa är konstigt nog alltid att hindra människan från att bli varg, inte tvärtom. Jag tror att du helt enkelt får ställa in dig på ett distansförhållande, där ni ses under några intensiva dagar varje månad.

Jag finns visst!

Jag är sååå sur just nu! Mitt konto på Seachat stängdes ner eftersom folk anmälde det som fejk. Jag finns tydligen inte. Det får jag höra dagligen på Insjögram också. Men eh, jo? Jag finns visst. Och jag försöker ju visa det. Min dröm är att bli Tingtång-stjärna, men det känns långt borta nu. Ingen tror på mig. Vad ska jag göra? Har hört att Nessie och Yeti har haft liknande problem och gett upp.

Storsjöodjuret

Räv svarar: Du anar inte hur vanligt ditt problem är i dessa dagar. Finns man inte på sociala medier så finns man inte alls - verkar det som. Du måste överbevisa dem som tvivlar. Öka din närvaro på Seachat och Insjögram. Skapa en lajkraket! Gör en collab med Yeti! Ett betalt samarbete med Östersunds kommun! Kom ihåg, ingen trodde att Charli D'Kamelio fanns för ett par år sedan. Nu har hon en miljard följare på Tingtång. Så bara DU tror på dig själv kommer du att lyckas!

Att läsa om skrock gjorde signaturen ”Kattastrofen” livrädd
Att läsa om skrock gjorde signaturen ”Kattastrofen” livrädd Illustration: Nino Keller

Dömd till otur?

För ett tag sedan läste vi om skrock i skolan. Det skrämde nästan alla nio liv ur mig! För jag fattade. Jag är dömd till livslång otur. Nu vågar jag inte ens korsa vägen längre. I november kommer mitt livs första fredagen den 13:e. Jag får ångest av bara tanken. Hur ska jag klara dagen? Kan jag färga min päls för att få mer tur? Eller är jag dömd till att vara en svart oturskatt forever?

Kattastrofen

Räv svarar: Min lurviga lilla vän. Det är i stunder som dessa du ska vända dig till vetenskapen. Till en värld där formler och tabeller regerar, inte vidskepelse och gissningar. Skrock har ingen som helst vetenskaplig förankring. Inget talar för att vissa fredagar skulle vara mer oturstyngda än andra. Eller att krossade speglar skulle kunna betyda något annat än en stor risk att man skär sig.

Du måste inte färga pälsen. Visst kan ett nyansbyte pigga upp. Men det ska i så fall inte vara för att lugna en ängslig liten kisse, utan för att du vill ha en ny, cool stil. Jag kan ha sagt det förut, men rött är en härlig färg som passar året runt.

Blodet skrämmer mig

Hej! Jag är en vitvingad vampyr med ett stort problem. Jag har fobi för blod. Bara tanken på det får mig att rysa. För att inte tala om smaken ... En gång svimmade jag till och med i matsalen! Hur blir jag av med min rädsla?

The real Edward

Räv svarar: Blod är en värdefull näringskälla för många djur. Vad skulle myggor, iglar och fladdermöss som du göra utan ”det röda guldet”? Men av ditt brev förstår jag att du inte tycker det känns bra att sätta tänderna i en betande ko. Mitt tips är att du söker dig till husmanskosten. Det svenska köket har en lång tradition av att använda blod i maten. Kanske kan detta vara ett sätt att göra det hela mindre skrämmande? Blodpudding, svartsoppa, blodkorv ... Leta i kokböckerna så tror jag att du kommer att hitta ett alternativ som passar dig.


Artikeln publicerades i KP 16-17