Sluta klappa!
Hur skulle det se ut om djuren fick ställa frågor i KP? Kanske så här!
Räv Rävsson är kurator och jobbar på ett zoo.
Sluta klappa!
Morrrrrsning! Nu har det hänt för sjunde gången på två veckor: Jag har blivit klappad mot min vilja. Människor kan verkligen inte bete sig. Varför skulle de ha rätt att ta på min kropp så fort jag kilar förbi? Det är katt-astrof! Okej, jag har väl strukit mig mot grannens ben någon gång, när JAG velat bli klappad. Men det betyder inte att alla får kela med mig så fort de vill! Snälla Räv, svara! Hur får en stackars katt knata runt i fred i kvarteret – utan folk som lockar och petar på en? Måste jag ta till klorna?
kssse med klös
Räv svarar: Först och främst: DU bestämmer över din kropp. Att någon tar på dig utan att du vill är aldrig okej, oavsett hur len din päls är. Tyvärr är människor världssämst på att tyda signaler. Det spelar ingen roll hur tydlig man är: En morrande hund tror de spinner och vill gosa. Utsvultna ormar tolkas som kramsugna ... Jag tror lugnt att de skulle kunna bli duschade av en sur skunk och ta det som en inbjudan till klapp-kalas i skogen. Så ja, i ditt fall ÄR klorna räddningen. Eller dina vassa hörntänder. Eller en välplacerad spyboll. Gå loss med något av dessa vapen. Med lite tur fattar människorna då. Dessutom kan du se fram emot ett rykte som kvarterets vilde.
Är inte emotional!
Jag är en skorpion som är så trött på astro-trenden! Horoskopen förstör mitt liv! Alla säger att jag är dramatisk och emotional. Som om de vet exakt vem jag är. Visst, jag blir lite hetsig när alla håller på så här. Men mest är jag en fridfull filur som gräver och påtar i jorden. Jag hatar skvaller och drama. Hur ska jag få andra att se mig för den jag är, inte den stjärnorna menar?
sad scorpio girl
PS. Mitt stjärntecken är inte ens skorpion (utan oxe).
Räv svarar: Trend och trend, nu är ju astrologin något som tjusat oss jordbor i tusentals år. För visst ÄR rymden fascinerande. Precis som allt annat vi är en del av, men inte fullt förstår. Men, som du märkt, spårar tankar om detta lätt ur. Ta min granne, Herr Grävling, som exempel. Han har helt snöat in på kristaller. Jag kan inte möta honom i skogen utan att han börjar hojta om att jag borde sova med en ametist-sten under kudden, och på så sätt fyllas av positiv kraft. Jag som alltid är glad som en lax! Med detta vill jag säga: Vad andra tänker om dig är inget du behöver lägga energi på. Fortsätt med ditt, så ska du se att de snart hittar något annat att prata om.
Trött på huset
Jag är så trött på mitt rum och hela mitt hus. Jag vill bara flytta till ett nytt, och testa nya coola inrednings-stilar. Men hur tusan gör man när ens hem sitter fast på ryggen?
lilla snigel
PS. Skrev detta på 5 timmar och 42 minuter.
Räv svarar: Jag förstår hur du känner. Hur trött kan inte jag bli på min lya? Samma dammiga jordgolv som när jag flyttade in för 30 år sedan. Samma trädrötter att slå huvudet i. Samma sura grannar (ja, Grävling, jag syftar på dig). Dock kan jag flytta när jag vill. Du, däremot, kommer att få dras med ditt hem livet ut. Det är därför viktigt att göra det så trivsamt som möjligt. Ni snäckor kan faktiskt påverka hur skalet växer. Ät dina blad duktigt så kommer det att växa sig större och tjockare, och även få nya häftiga spiral-vindlingar. Dessa kan du sedan inreda exakt som du vill – kanske med Önskebilder på väggarna, gröna växter och myshörna med kuddar. Lycka till!
Törs inte sminka mig
Jag är en mink som vill börja med smink. Men jag vågar inte, för ingen av mina kompisar sminkar sig. Jag är rädd att andra ska tro att allt på mig är ”fejk” om jag börjar. Min päls till exempel. Den är väldigt fin och jag får komplimanger för den. Men det har redan hänt att vissa tror att det är fuskpäls. Hur ska jag våga börja?
the pink mink (kan jag få min signatur i rosa?<3)
Räv svarar: Det är inget konstigt med att du vill prova nya färger och stilar. Ni minkar är snabba, söta och grymma på att stöka runt i grunda vatten – men färggranna är ni knappast. (Å andra sidan kan ju inte alla djur vara röda.) Du måste visa alla hejters att du är långt från fejk. Kasta dig i närmaste å så de får se att din päls är så tät och glansig att den varken släpper in kyla eller fukt, hur länge du än stannar. Du är helt enkelt skapad för ett liv i vattenbrynet. Efter denna uppvisning är det bara att gå loss med rouge, läppstift och annat smink. Var bara noga med att välja vattenfasta sorter.
Bränns jag?
Hej Räv! Jag börjar bli nyfiken på kärlek och vill kanske bli ihop med någon snart. Men vad händer om den jag gillar vill pussas eller kramas? Tänk om jag bränns! Kan vi maneter ens göra sådant utan att skada varandra? Har inte vågat fråga någon vuxen, det känns lite pinsamt om du fattar. Tack för svar!
burning man1
Räv svarar: Ack, hur många gånger har jag inte fått lugna kärleks-rusiga giftdjur? Alltid med samma svar: Ni kan inte skada varandra – så länge ni är av samma art! Så hångla på, alla hugg-ormar! Gosa loss, giftspindlar! Och oroa dig inte, lilla manet – njut av våren och av de pirrande känslor den för med sig. Du kan lugnt låta dina tentakler slingra sig runt din hjärtevän.
Hur hittar jag henne?
Tjipp tjipp! Min familj landade just hemma efter säsongens flytt till Frankrike. Vi var där hela vintern och jag träffade en så fin fink-flicka. Det var kärlek vid första vingslaget. Nu kan jag inte sluta tänka på henne. Problemet är att vi varken bytte nummer eller la till varandra på Wingstagram. Hur ska jag hitta henne? Jag står inte ut med att vänta till nästa vinter (OM hennes familj ens flyger till samma ställe då). Mitt hjärta slår snabbare än en kolibris vingar när jag tänker på oss ihop.
Det är jag, bofinken bon bon!
Räv svarar: Hm, klurigt. Jag ser här i min faktabok att ni bofinkar är en av de vanligaste fågelarterna. Enligt vissa beräkningar flaxar en halv miljard av din sort runt i Europas skogar och parker. Man vill ju inte vara neggig, men det kan bli tufft att hitta din fink-crush i detta myller. Visst, du kan sätta upp lappar på träd eller efterlysa på Wingstagram. Men risken är stor att du kommer bli besviken. Så hur mycket det än smärtar dig (och mig) tycker jag att du ska försöka gå vidare. Skogen är full av finkar (bevisligen). Säkert hittar du snart en lika fin fågel i din trakt. Ta hand om dig!
Artikeln publicerades i KP 5.
