Nu leker rävarna!
Rävungar busar som hundvalpar på våren och försommaren. Men efter ett halvår slutar mamman att ge dem mat. Då är det slut på leken.
De tre rävungarna bor i en granskog på Värmdö, utanför Stockholm. De måste ha fötts tidigt i april i en lya under några kullvräkta stenblock. Lyan har ingångar från två sidor. Räven sägs ju vara listig, och har nog tänkt att det ska finnas en flyktväg om något blockerar ena ingången.
Förmodligen bor det grävlingar i lyan vissa år och rävar andra år. När grävlingar bor där kallas bostaden gryt.
Rävar är hunddjur. Det är därför inte konstigt att ungarnas lekar påminner om hundvalpars. De tre ungarna har hittat en bra lekplats på en stor flat sten med vitmossa. Från stenarna intill turas de om att hoppa, som för att se vem som är bäst i längdhopp.
Vi döper den största till Svartben, eftersom frambenen är alldeles svarta. Att den är störst beror förmodligen på att den föddes först. När föräldrarna kommer med mat brukar den starkaste dessutom roffa åt sig lite mer än syskonen.
Film: Anders Andersson
Varje kväll i flera veckor upprepas samma scener vid skogsbrynet. När solen går ner mellan granarna kommer rävungarna skuttande. De är fulla av energi efter att ha sovit en stor del av dagen.
Deras lekar blir allt vildare ju äldre de blir. Ibland ser det läskigt ut, de biter varandra och har rena kampsports-matcherna.
En gång hittar rävungarna en liten gummiboll som någon tappat i skogen. När en unge biter i den anfaller de andra bakifrån för att försöka ta bollen.
Rävungarna är orädda. De blir mer och mer nyfikna på människor, och går allt närmare fritidshusen som ligger i närheten. När en kommer riktigt nära KP:s reporter så kissar den. Kanske ett sätt att visa att ”Det här är mitt revir!”
Att mata rävar kan vara frestande, men det ska man inte göra.
– Nej, aldrig. Då kan de bli för tama och beroende av människor, säger Didrik Vanhoenacker, biolog vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
När det börjar bli mörkt brukar rävarna avbryta leken och ge sig i väg för att leta mat.
– I skymningen triggas rävarnas jakt-instinkt. Det gäller även hos ungar, säger Didrik Vanhoenacker.
Med nosen mot marken gör de långa nattvandringar och försöker lukta sig till mat. De har även mycket god hörsel. Hör de möss eller sorkar kan de hoppa upp och dyka direkt ner på bytet. Men innan de lärt sig det äter de allt de kommer över – daggmaskar, myror, insekter och bär. Räven kallas därför för allätare.
Bor man nära skogen och lämnar en soppåse utanför dörren över natten är det stor risk att rävar hittar den och sprider sopor över tomten.
Rävarna i Sverige har blivit fler och fler, sedan antalet halverades på grund av sjukdomen rävskabb på 1980-talet. Deras enda fiende är egentligen vargen. Men en del rävar dör av svält när det blir kallt ute. Djurlivets villkor är grymma – de svagaste klarar sig inte under kalla vintrar. Men de senaste vintrarna har varit ganska milda. Därför har det blivit ännu fler rävar, och när djuren blir fler händer det att några flyttar från storskogen till bostadsområden.
Om ”KP-rävarna” överlever nästa vinter så hittar de nya, egna revir. Det måste de göra när föräldrarna lämnar dem på hösten. Men det finns stor chans att andra rävungar leker på den mossiga stenen nästa år. Föräldrarna har ofta ett revir som de återvänder till och skaffar nya ungar.
Tjuter och harklar
■ Det finns cirka 40 räv-arter i världen.
■ Rödräven är både Sveriges och världens vanligaste räv. Det finns cirka 200 000 rödrävar i Sverige. Men den lite mindre räven i landets norra delar, fjällräven, är utrotningshotad. Av dem finns det bara några hundra kvar.
■ Rävar är rovdjur, men de äter egentligen det mesta de kan hitta.
■ Rödrävar har över 20 olika läten som de kommunicerar med. De kan skälla, tjuta, morra och harkla på många olika vis.
Artikeln publicerades i KP 8
