”När larmet går rusar klassen ner i källaren”

Andrian Stasevych går med vana steg nerför källartrappan i hans skola i Kiev. Det finns flera soffor, stolar och bord i källaren.

– Detta är skolans skyddsrum, berättar Andrian. Alla måste rusa hit när flyglarmen sätter i gång. Ibland tjuter de flera gånger om dagen.

Den ryska armén beskjuter ofta huvudstaden Kiev och andra ukrainska städer. Flyglarmen varnar då för att raketer är på väg, så att människor ska ta skydd. Första gången Andrian hörde larmet var den 24 februari 2022. Det var samma dag som Ryssland anföll Ukraina. Då låg han och sov i sitt rum i lägenheten där han bor med sin mamma, pappa och lillebror.

– Våra föräldrar väckte oss tidigt på morgonen. Flyglarmet tjöt. Mamma sa att vi inte skulle gå till skolan, men att vi måste lämna vårt hus snabbt, säger Andrian.

Han hörde på radion vad som hänt.

– Jag minns inte vad jag kände eller tänkte. Allt gick så snabbt. Vi blev väckta klockan 6. En timme senare satt hela familjen i bilen på väg mot västra Ukraina, säger Andrian.

Under krigets första dagar bodde familjen hos Andrians far-föräldrar i staden Ivano-Frankivsk.

– Sedan hyrde vi en egen lägenhet. Jag kunde inte gå i skolan, men pluggade online, säger Andrian.

Samtidigt rasade strider kring Kiev. Ryska soldater försökte invadera staden. Många platser bombades. Den ryska armén lyckades aldrig inta Kiev. Den drog sig tillbaka från staden i början av april förra året. Men Ryssland har fortsatt att skjuta raketer. Även i Ivano-Frankivsk tjöt flyglarmen ofta.

– En gång när min mamma och lillebror var på en marknad gick larmet. Sedan ramlade delar av en rysk raket ner över marknaden. Den ukrainska armén hade skjutit sönder raketen i luften, berättar Andrian.

Familjen återvände till Kiev i augusti förra året och Andrian började i skolan igen. Då hade cirka 100 av de 120 eleverna som hade gått där före kriget flytt från Kiev.

– Jag saknar dem. Men jag har fått många nya skolkompisar som har kommit till Kiev från andra platser i Ukraina, säger Andrian.

I östra Ukraina har Ryssland ockuperat flera områden. Cirka 20 000 civila ukrainare har dödats eller skadats. Över 200 000 ryska och ukrainska soldater tros ha mist sina liv. Miljontals människor har flytt sina hem. Andrian ser ofta förstörda bostadshus i Kiev. Då undrar han vad som har hänt med människorna som bodde där.

– Jag blir väldigt ledsen då. Men jag blir inte längre särskilt rädd när jag hör flyglarm. Jag har vant mig.Flyglarmen tjuter nästan dagligen. Ibland flera gånger per dygn.

– Attackerna sker nästan alltid på natten. Då söker vi skydd i badrummet. Det är säkraste platsen i huset, säger han.

Familjen bor på sjunde våningen i ett 16-våningshus. Det är långt till närmaste skyddsrum.

– Ibland pågår larmen i tre–fyra timmar på nätterna, säger Andrian. När de tystnar så kommer det ibland ett nytt direkt. När man ska till skolan på morgonen är man väldigt trött.

Ibland måste barnen stanna hemma. Men Andrian är hellre i skolan.

– Där umgås jag med andra barn. Då tänker jag inte så mycket på att det är krig. Även om vi måste vara i skolans skyddsrum så har vi undervisning och lekar där.

BILDSPEL

Andrian kan inte röra sig lika fritt ute som före kriget. Hans föräldrar är nästan alltid med honom. Han har en app i mobilen som han öppnar under flyglarmen. I den kan han se på en radar i vilken riktning som raketerna flyger.

– Man kan också se hur farliga raketerna är. De farligaste är märkta med rött. Är vi utomhus söker vi skydd i tunnelbanan eller på andra underjordiska platser, säger han.

Det är sommarlov, men Andrian är i skolan för att prata med rektorn om en legorobot-tävling som ska hållas i Danmark. Andrian och några andra elever ska representera Ukraina. Han älskar att resa.

– Men jag tycker om Kiev. Det är en stor stad med tre miljoner invånare och många historiska platser, säger han.

Som vuxen vill Andrian jobba med paleontologi, det vill säga med fossila djur och växter. Han älskar dinosaurier.

– Jag tänker inte så mycket på framtiden, men hoppas att kriget snart tar slut. Och så vill jag att svenska barn ska veta att vi fortsätter att studera trots att det är krig. Och att Ukraina alltid kommer att vara ett självständigt land, avslutar han.

Artikeln publicerades i KP 12.

Artikeln uppdaterades 230904