KP 125 år: Drottning Silvia fick träffa KP-Lukas – igen!

Drottning Silvia är 73 år. Men hon är inte direkt pensionerad. Hon har ett fullspäckat schema, varje dag. Och hon gör ganska få intervjuer.
Men jag och prao-reporter Emma Danielsson, 14, har lyckats boka in ett par minuter med drottningen. Först ska hon bara inviga årets majblommeförsäljning på Maltesholmsskolan i Hässelby i västra Stockholm. Sedan ska vi få träffa drottningen i vad som verkar var skolkuratorns kontor. Vilken märklig känsla att gå in där – och mötas av drottningen.

Förra gången jag intervjuade Drottning Silvia råkade jag säga "du" till henne fyra gånger. Så jag har gett Emma frågorna. Jag ska koncentrera mig på att spela in samtalet och vara lagom inställsam, så att vi ska få några extra minuter. Drottningens assistent är nämligen väldigt stressad. Allt har dragit ut på tiden. Och drottningen skulle redan ha varit på väg till nästa event egentligen.

Vet drottningen att det är fem år sedan ni pratade med KP sist, och att KP fyller 125 år den här gången?

– Nej, men oj vad tiden går fort. Gratulerar, verkligen ett fint jubileum!

Varför var det viktigt för drottningen att vara här och uppmärksamma Majblommans verksamhet?

– Det handlar om att hjälpa barn. Och det är så roligt att det finns alla möjliga blommor nu, i olika storlekar. Jag har köpt till alla i familjen. De minsta barnbarnen får klistermärken till sina barnvagnar. Jag hoppas verkligen att barnen runt om i landet kommer att kunna sälja många.

Vad tycker drottningen om årets blom-design (läs om den här)?

– Väldigt trevlig, och lite annorlunda. Tidigare har det varit blommor i blomman. I år är det nyckelpigemönster. Det är en fin symbol, lyckobringande. Och man tänker på våren. Eller hur!

Hur väcktes drottningens engagemang för barn och unga?

– Vi reser ju mycket. Och ser många barn som har det svårt runt om i världen. När jag var i Brasilien, för länge sedan, träffade jag en liten pojke som ville visa mig något. Han verkade väldigt stolt. Det var en vanlig brun kartong. Det visade sig att det var hans hem, där han hade några få ägodelar. Han hade inga föräldrar och bodde i en kartong på gatan. Vilket svårt liv. Samma dag skulle jag flyga hem till Sverige igen. Det var en hemsk storm och planet skakade. Folk var rädda. Men det enda jag kunde tänka på var den där pojken i sin kartong. Den regnade säkert sönder. Jag fick aldrig reda på vad som hände med honom. Men när jag kom hem så sa jag: "Vi måste göra något för att hjälpa." Sedan dess finns Childhood, som arbetar för att hjälpa barn. Vi finns nu i Sverige, USA, Tyskland och Brasilien. VI har även kontakt med många vuxna så att arbetet för barns rättigheter ska sprida sig.

Sålde drottningen majblommor eller något liknande som barn?

– Det fanns inte majblommor. Men i Tyskland hade presidentens hustru en organisation till stöd för fattiga mammor med små barn. Och då kunde man sälja någon sorts blommor för att hjälpa till. Jag tänkte: "Var kan man få mest pengar?" Så jag gick till restauranger, uteserveringar. Och där satt alla och åt väldigt gott och var på glatt humör. Och jag tänkte att de kanske hade lite dåligt samvete över att de hade det så bra, när andra behövde hjälp. Och det fungerade. Jag sålde mest och fick förstapriset!

Drottningen bodde ju i Brasilien till 13-årsåldern. Hur var det för barn där då, såg drottningen mycket fattigdom och orättvisor?

– Jo, ja. Det var väldiga skillnader. Många familjer som hade det bra och många familjer som var tvungna att tigga på gatorna. Det fanns en organisation som hjälpte fattiga barn att lära sig skriva. Där var jag och några väninnor från skolan med och hjälpte till ibland. Men jag vet inte om jag riktigt förstod hur illa en del av dem måste ha haft det.

Till sist: Senast KP träffade drottningen hade kungaparet "bara" ett barnbarn. Nu är det fler ... Hur har de senaste fem åren varit?

– Jo, det är väldigt roligt alltså! Nu väntar ju prinsessan Sofia och Carl Philip ett barn till. Så i höst är det sex barnbarn! Barnbarnen hittar på massor med roliga saker. Min mamma sa alltid att barnbarn är livets efterrätt. Och det är ju så, man har hela glädjen – men inte fullt ansvar. Så det är bara underbart. Och man får skämma bort dem mer än vad föräldrarna kan göra. Det är härligt! De är så söta, och hemskt roliga.

Text: Lukas Björkman  Intervju: Emma Danielsson