”Jag hade ett hål i hjärtat”

På matbordet står småkakor och donuts. Golden retrievern Hilda vilar på golvet. Milton sträcker fram ett papper med en bild på ett hjärta och pekar på en punkt mellan hjärtats högra och vänstra kammare.

– Här hade jag ett hål. Det såg man på ultraljudsbilderna redan när jag låg i magen. Blodet åkte åt fel håll.

Milton tar emot KP i huset i Luleå. Han berättar om vad som hände när han föddes.

– När jag bara var någon dag gammal flögs jag med helikopter till Göteborg för att opereras.

Ett fungerande hjärta transporterar blod till lungorna. Där får blodet syre som det tar vidare till kroppens celler. I Miltons fall fungerade inte det. Blodet gick inte till lungorna utan direkt till cellerna, utan syret som kroppen behöver. Framme i Göteborg var det bråttom.

– Läkarna tog mig ur mammas famn. De sa till mamma och pappa att gå ut på stan och försöka tänka på annat, eftersom operationen skulle ta tid.

Till slut ringde föräldrarnas telefon, operationen var klar. Allt hade gått bra.

I dag lever Milton ett normalt liv. Han går i 8:an och tränar innebandy som målvakt.

– Det betyder jättemycket för mig, det är i laget jag har mina kompisar. Det bästa är när vi åker på cup och tävlar och bara hänger med varandra.

Målet är att spela på proffsnivå. Men en operation riskerar att komma i vägen. Hans blod syresätts fortfarande inte så mycket som det borde. En hjärtklaff som inte tätar som den ska måste bytas. Annars blandas syresatt blod med syre-fattigt. Operationen görs först när hjärtat växt färdigt, vilket brukar vara i 20-årsåldern.

– Det är då man brukar elitsatsa på innebandyn. Då vill jag vara fullt frisk. Så jag hoppas att jag får göra operationen tidigare och att hjärtat hinner läka.

Miltons blod får 20 procent mindre syre än om han hade haft ett friskt hjärta.

– Jag blir lätt trött. Och jag behöver äta mycket för att kroppen ska få näring och orka syresätta blodet.

Sjukdomen märks mest när han tränar. Hjärtat slår snabbare och Milton kan må illa. Han kommer ihåg en gång när han gick i 6:an. Klassen spelade spökboll och i hallen var luften dålig. Milton var sist kvar i laget.

– Jag sprang runt en massa för att undvika bollarna. Då började jag må illa så jag gav upp. En boll träffade mig och mitt lag förlorade.

Han satte sig på bänken. Han blev rädd och tårögd, så här hade han inte känt tidigare. Kompisarna skrattade. De trodde att hans reaktion berodde på lagets förlust.

– I dag förstår jag varför de skrattade, men då tyckte jag att det var jobbigt. De förstod inte hur hjärtfelet påverkade mig.

Milton gick hem och vilade.

– Min mamma ringde sjukhuset som förklarade att man kan må illa och känna sig svimfärdig vid hård träning.

Efter det började Milton lyssna mer på sin kropp. Men träningen tänkte han inte sluta med, tvärtom. I dag tränar han ofta. Han vilar bara på onsdagar och fredagar.

– Mina läkare tycker det är bra att jag håller i gång. Många med hjärtfel blir rädda för att vara aktiva. Så länge jag tar det lugnt när jag känner något är det ingen fara.

Milton försöker tänka praktiskt. Operationen skrämmer honom inte och blir han trött så vilar han. Och nu vet han ju vad hjärtklappningarna beror på. Men han har varit orolig.

– När jag var yngre tänkte jag mer på hjärtfelet. Jag var ofta rädd för att svimma. En gång frågade jag mamma och ­pappa om jag skulle dö.

Föräldrarna sa att Milton inte skulle dö vilket gjorde honom lugn. Han går på kontroller varje år. Läkarna kollar hjärtat med hjälp av ultraljud och konditionstest.

På husets övervåning har Milton sitt rum. På en hylla står en pokal från en innebandytävling och vid sängen hänger medaljer. Ena väggen är täckt av graffiti. Det är Miltons storebror som målat.

– Om vi skulle sälja huset måste det vara ett krav att ingen får måla över väggen. Graffitin får man inte ta bort.

Milton vill också lära sig måla med sprayburkar. När han ska få tid för det är svårt att förstå. I vinter ska han åka både skidor och snöskoter och nästa år, när han fyllt 15, vill han skaffa en epa.

– Det är bara kul. När jag gör allt det så tänker jag inte på hjärtfelet.

---

Hjärtfel

Varje år föds cirka 2 000 barn med hjärtfel. Det är den vanligaste missbildningen bland nyfödda. Med kontroller och förbättrad vård kan många leva ett vanligt liv.