Mini-pållen Digby hjälper sin matte med vardags-sysslorna.
Mini-pållen Digby hjälper sin matte med vardags-sysslorna. Illustration: Nino Keller

Djuren som hjälper oss!

Med skarpa nosar och klistriga klor hjälper de oss människor – ibland utan att de själva vet om det... Här är superdjuren!

Hästen fixar tvätten

Även hästar har levt med människan i flera tusen år. Vi har framför allt använt dem som rid- och arbetsdjur. Men i en del länder finns det ­ledar-hästar. De kan vara ett alternativ till ledarhundar, då de kan ­jobba ännu längre innan de behöver ”gå i pension”. Ett exempel är ­miniatyrhästen Digby, som bor i storstaden London i Storbritannien. Han hjälper sin synskadade matte i vardagslivet – bland annat med att posta brev och plocka ur tvättmaskinen.

Låt laman vakta

Vakthundar är vanliga. Men det finns också andra, mer oväntade, djur som får hålla koll åt oss människor: Gäss tjattrar högt om en främling närmar sig och har länge använts för att vakta hus.

I USA är det vanligt att låta ett lama-djur vakta fåren. Kommer det en räv varnar laman får-flocken och jagar sedan i väg inkräktaren. Och i Sydafrika får ibland strutsen vara vaktdjur. Inte konstigt, den kan vara rejält skräckinjagande med sina snabba ben och sylvassa klor.

Råttan Magawa var så bra på att hitta bomber att den fick medalj!
Råttan Magawa var så bra på att hitta bomber att den fick medalj! Illustration: Nino Keller

Råttorna röjer

För ett par år sedan fick jättepåspåttan Magawa medalj. Detta för sitt arbete med att leta upp minor (en sorts ­bomber) som grävts ner i marken i landet Kambodja. Jättepåsråttornas goda luktsinne gör att de kan sniffa sig fram till minorna. Samtidigt väger de så lite att de inte riskerar att få ­bomberna att explodera.

Råttorna ­används också för att hitta tuberkulos. De nosar på prover som människor lämnat och hittar snabbt vilka av dem som har lung-sjukdomen.

Kopierar klätter-kungen

På väggar, i tak, på fönster – gecko-ödlan kan klättra på det mesta! Under fötterna har den som en matta av ­supertunna trådar, med ännu mindre plattor i ändarna. När ödlan tar ett steg sugs de många pytte-plattorna fast och den kan utan problem ta en springtur i taket. Tekniken används även av oss människor. En amerikansk rymdrobot fångar in skrot i rymden med gecko-metoden. Och med tejp som fastnar på samma sätt kan man hänga upp tunga saker på en vägg.

Med kameran i högsta hugg fick duvor jobba om spioner.
Med kameran i högsta hugg fick duvor jobba om spioner. Illustration: Nino Keller

På hemligt uppdrag

Duvor är extremt bra på att hitta hem – en egenskap som vi människor har haft stor nytta av. Att använda duvan som brevbärare var länge ett av de snabbaste sätten att sända ett meddelande. Man tog med sig fågeln på resan. När meddelandet skulle skickas fäste man det på duvan och släppte ut den, varpå duvan flög raka vägen hem. ­

Duvor har också använts för att spionera med. Redan i början av 1900-­talet gjordes det lyckade experiment med duvor som utrustats med ­kameror. Under världskrigen var det en vanlig spion-metod. ­Duvorna smugglades in och filmade sedan på vägen hem. ­Metoden användes så sent som på 1970-talet av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

Även andra fåglar har utnyttjats som ­spioner. Genom att fästa radar-utrustning på albatrosser kan man upptäcka olagligt fiske. Albatrossen söker gärna upp fiskebåtar när den letar efter mat, och kan då samla in information om båten.

Nosen känner det mesta

Det finns nog inget djur som hjälper oss människor så mycket som hunden. Inte nog med att den har hållit oss sällskap i tusentals år, med sin supernos kan den sniffa fram det mesta. ­Hundar hjälper oss att hitta bomber, knark och försvunna människor – vissa hundar har till och med tränats till att känna när deras ägare håller på att bli sjuka i ett epilepsi-anfall.

I Sverige finns det nästan en miljon registrerade hundar. Fler än 150 000 av dem är arbetshundar av ­något slag.

Taggiga fjäll gör hajen till en super-simmare.
Taggiga fjäll gör hajen till en super-simmare. Illustration: Nino Keller

Snabb som en haj

Det finns mer än 500 haj-arter i världen. Många av dem kan simma ruskigt snabbt. Det beror bland annat på hajarnas hud. I mikroskop kan man se att den är täckt med minimala, taggiga fjäll. Dessa gör att motståndet i vattnet blir mycket litet. I början av 2000-talet gjordes en simdräkt som härmade hajens skinn. Den blev FÖR snabb och förbjöds snart i tävlingar. Det ansågs helt enkelt fuskigt att simma med haj-hud!

Taggarna på hajens hud gör också att inget fastnar. Inte alger och smådjur – inte ens bakterier. Man hoppas kunna skapa ett material som liknar hajens skinn. Det skulle kunna användas på bland annat sjukhus-sängar, som man då slipper använda skadliga kemikalier på för att hålla bakterierna borta.

Tyst som dyk-proffset

De japanska Shinkansen-tågen är kända för att köra snabbt. Så snabbt att det blev kraftiga smällar när vissa tåg-modeller passerade en tunnel. Luften pressades ihop framför tåget och kom ut i tunnelns ände som en tryckvåg. Smällen ­kunde krossa fönster flera hundra meter bort. För att lösa problemet tog ingenjörerna hjälp av kungsfiskaren. När den lilla fågeln störtdyker för att fånga fisk strömmar vattnet förbi utan minsta plask. Det beror på huvudets form och den långa näbben. Genom att låta tågets lok få en ­liknande form, med en lång ”näbb”, slapp man smällarna och kunde dessutom köra ännu snabbare. Dagens snabbtåg i Japan har ännu längre näbb.

Källor: ”Djuren som hjälper oss” av Lena Sjöberg och ”Djur med superkrafter” av Ulla Karlsson Ottosson och Marie Åhfeldt


Artikeln publicerades i KP 3