Leia försöker ofta säga till när hon märker att bråken börjar, men det funkar sällan.
Leia försöker ofta säga till när hon märker att bråken börjar, men det funkar sällan. Illustration: Mati Lepp

”Det känns ensamt när de grälar”

Leia, 11, blir orolig så fort hon hör att föräldrarna är sura. Ibland försöker hon att få dem på bättre humör. Andra gånger blir de i stället arga på henne.

Det kan vara en hur vanlig dag som helst, och så – pang – är grälet igång mellan Leias föräldrar. I perioder uppfattar Leia att det blir bråk flera gånger om dagen. Så har det hållit på i ungefär två år.

– Ofta verkar det handla om småsaker, som jag tycker att det är onödigt att bråka om. Det kanske beror på att de inte förstår varandra.

När Leia hör att föräldrarna har en arg ton brukar hon försöka att stoppa dem och säga: ”Bli inte arga nu!”

– Då svarar de nästan alltid: ”Vi är inte arga!” Och visst, jag kan förstå om det är jobbigt att någon säger att man är arg när man inte är det, men jag hör ju att de är irriterade.

Ibland väljer Leia att gå in på sitt rum.

– Då försöker jag att titta på roliga ­saker på Youtube. Det kan hjälpa, men ganska snart tänker jag igen på att de är arga.

Efter ett tag går Leia ut igen.

– Då är det ofta helt tyst i huset. Mina föräldrar är där, men de pratar inte med varandra. Det gör mig orolig. Jag kanske inte direkt tänker: ”Shit, ska de skiljas nu?” för det tror jag egentligen inte. Jag vet att de tycker om varandra. Men jag tänker: Vad händer nu? Vad kan jag säga? Vad kan jag inte säga?

Ofta försöker Leia att börja prata om något helt annat. Ibland lockar hon en av föräldrarna att vara med henne och spela kort.

– Jag tänker att det kan vara bra att ta i väg en av dem, så att de får vara lite i fred från varandra.

Det brukar funka rätt bra. Vid andra tillfällen kan ilskan i stället ­riktas mot Leia.

– Ibland kan jag sitta kvar på mitt rum, helt tyst, och så kommer plötsligt pappa in och skriker på mig i stället. Det känns orättvist. Jag tycker inte att deras bråk ska gå ut över mig.

Bråk är inte alltid dåligt, ­tycker Leia. Hon bråkar själv en del med sin lillebror.

– I bråk säger man ju oftast saker som man kanske inte hade vågat annars, som hur man mår eller känner. Och det kan vara skönt att skrika och få ut sina känslor.

Däremot känns det inte lika okej att vuxna är så arga att de skriker, tycker Leia. Det blir skrämmande.

– För mig blir det som om jag tappar hela mig. Jag bara sitter och stirrar ut i tomma intet, helt tyst, som om jag inte ­fattar vad som händer eller vad jag ska göra.

Att prata med föräldrarna om hur bråken påverkar livet skulle kunna vara både bra och dåligt, menar Leia.

– Risken är att jag förstör ännu mer om jag pratar med dem. För då kanske de börjar gräla om att jag oroar mig, och då blir det ju ännu mera bråk. Samtidigt skulle det vara lättare om vi kunde prata om det. Nu går jag ju runt och tänker på det utan att de vet om det. Det känns ensamt.

Leia har egentligen ett annat namn.


”Det är inte att skvallra!”

Malin Berggren Griffiths är kurator vid Bris. Hon är van att prata med barn som är oroliga över sina föräldrars bråk.

Vad kan man göra när föräldrarna ­bråkar?

– Det kan vara skönt att gå undan, så att man slipper vara mitt uppe i konflikten. Gör något du tycker om, som att titta på en film eller lyssna på musik.

Det är ett sätt att ta hand om sig själv en stund. Du kan också ringa och berätta om hur du mår för en kompis eller en vuxen du litar på, kanske en släkting. Ofta har andra varit med om liknande, och kan ge stöd och tröst. Och det är inte att skvallra på sina ­föräldrar! Som barn har man rätt att ­berätta hur man mår.

Varför känns det så läskigt?

– Hemmet ska ju vara ens tryggaste plats. Därför kan det kännas obehagligt att höra sina föräldrar få en annan röst, säga elaka saker och svära åt ­varandra. Även om det är bråk om smågrejer kan man bli orolig och undra: Vad ska hända nu? Kommer det alltid att vara så här?

Hur kan man prata med föräldrarna?

– Föräldrar förstår inte alltid hur mycket bråk kan ­påverka barnen. Prata med dem när konflikten har lugnat sig. Säg till exempel: ”Jag blir jätterädd när ni ...”, ”Jag oroar mig för vår familj ...” eller ”Jag kan inte slappna av hemma när ni ...” Man kan också skriva det man vill säga i ett brev eller sms.

När ska man be om hjälp utanför familjen?

– Om man hela tiden känner sig ­orolig hemma är det tydligt att något måste ändras. Antingen kan man få hjälp via skolan (en lärare man litar på, skolsköterskan eller skolkurator). Eller så kan en vuxen i skolan kontakta ­kommunens socialtjänst. Då kan familjen till exempel få komma till ­familjerådgivning. Föräldrar kan vara bättre på att lyssna om det är en annan ­vuxen med i samtalet.


Läs mer i KP 8

Vad gör man när två av de människor man älskar mest ofta grälar med varandra? I  KP 8 berättar Rebecca hur jobbigt det kan vara att ha föräldrar som lever ihop – men som bråkar mycket.
Vad gör man när två av de människor man älskar mest ofta grälar med varandra? I KP 8 berättar Rebecca hur jobbigt det kan vara att ha föräldrar som lever ihop – men som bråkar mycket. Illustration: Mati Lepp