Signaturen ”Plugghästen” tycker att man borde slippa betyg i idrott.
Signaturen ”Plugghästen” tycker att man borde slippa betyg i idrott. Illustration: Elin Lindell

Bort med betyget

Prat och Svar är insändarsidor i KP. Här är några av Prat-insändarna som publicerades i KP 19-20.

Jag är en tjej på 13 år som har väldigt svårt att förstå varför man måste betygsättas i idrott. Jag vet att det är bra att röra på sig, men varför måste jag få betyg i hur BRA jag rör på mig? Jag drömmer om att bli läkare men är rädd att jag inte kommer att få godkänt i idrott. Varför ska mitt idrottsbetyg påverka ifall jag kommer in på läkarlinjen eller inte? Svara gärna om ni håller med mig eller har några bra argument till varför det är så här!

Plugghästen

PS. Tål kritik.

Skriv till Prat

Klicka här om du vill skicka en insändare till Prat.

Barnsligt beteende

Om en kille och en tjej är vänner tror typ alla att de är ihop eller kära. Det är så barnsligt! Jag tror att killar och tjejer undviker varandra mer på grund av det här. De vill inte vara i samma grupper och ”måste” bråka i stället för att vara snälla mot varandra. Det verkar nästan som att man förväntas vara elak för att ingen ska tro att man är kär. Jag vill inte att det ska vara så. Kan inte alla vara vänner bara som de människor vi är?

anonym

Sluta säga bög

Jag vill skälla på alla som kallar varandra bög som om det vore ett elakt ord, typ som dumskalle eller idiot. Tänk på alla killar som blir kära i andra killar! Ni kan ge dem jättedålig självkänsla genom att använda ordet på det här sättet. Ska de behöva tvivla på sig själva bara för att ni är homofober? Jag undrar varför ni gör så här. Det är elakt och respektlöst. Kan inte alla bara sluta kalla varandra bög på ett nedlåtande och felaktigt sätt?

bög är inte lika med idiot

Ensam är underbart

Jag tycker att det är underbart att vara ensam. Det kanske låter konstigt och ledsamt, men det är det inte! Jag skulle till exempel hellre stanna hemma efter skolan än att vara med mina bästa vänner. Jag gillar att vara med dem när vi är i skolan. Men efteråt vill jag gärna ha tid för mig själv. Det gör mig lugn och på bra humör. Problemet är att min mamma inte riktigt verkar förstå hur jag känner. Uppfatta mig inte fel nu, jag älskar mamma av hela mitt hjärta. Men hon är mer social än jag och alltid orolig för att jag ska hamna utanför och bli ledsen. Jag kan absolut inte klandra henne, hon bryr sig bara om mig. Men ibland blir det för mycket. Hon rusar in i mitt rum och frågar hur jag mår och om jag behöver prata. Jag mår ju bra! Finns det någon som känner igen sig?

JackWill, Mary ni kommer fatta vem jag är o.o


Läs mer Prat i tidningen KP!